VIKDALEN

Barns rättigheter slås fast i Barnkonventionen som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen består av 54 artiklar som slår fast barns rättigheter. Huvudprinciperna är fyra av artiklarna som anses särskilt viktiga. Dessa är alla väl förankrade i svensk kultur och politik.

• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde.
• Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne.

En förklaring av begreppet barnperspektiv måste göras. Grunden är att ett barns perspektiv är deras egna åsikter och idéer. Ett professionellt förhållningssätt måste praktiseras i att tolka barns perspektiv på ett klokt sätt. Barnperspektiv handlar alltså om att vuxna gör bedömningar om barns åsikter i frågor och konsekvenser för barn av ett beslut.

Sveriges kommuner har ett stort ansvar för barn. Det gäller främst de åtagande man har inom omsorg, skola, fritid och boende. De verksamheter där barn förekommer har oftast en god kännedom om varför och hur man integrera ett barnperspektiv. Ett utökat barnperspektiv innebär att det måste planeras och integreras i allt arbete och alla processer så att det blir en naturlig del i alla kommunala verksamheter. Studier visar att detta arbete är påbörjat på många håll men i praktiken går trögt att förverkliga.

Artikel 12 är ett perspektiv jag anser att man inte beaktar särskilt väl i Sverige kommuner och som man måste arbeta bättre med när det gäller kommunala processer. Ett vanligt konstaterande är att ”Barnens egna perspektiv har ej beaktats”. Det handlar om att försöka hitta former för hur barn kan få inflytande över de planer som tas fram där deras vardag och framtid påverkas.

Inom detaljplanearbete förekommer det sällan att barn verkligen får uttrycka sina åsikter. Barns egen syn på sina liv och deras idéer borde ges plats likväl som vuxnas. De formella kraven på att ge skriftliga yttrande måste förändras så att samrådsförfarande i form av samtal gäller när det handlar om barn.

Nackas kartläggning som visar hur dagisbarn nyttjar grönområden är ju ett bra exempel på viktig information om barn för framtida planarbete. Den visar en ansats till barnperspektiv men eftersom det är enbart dagispersonal som svarat på enkäterna når man inte hela vägen fram.

I fallet med Kvarnholmsbron så skulle man kunna ta fram: en studie av hur barn rör sig i området kring Vikdalen och Järlahöjden, intervjuer med barn på Kvarnholmen och i Vikdalen, samtal med idrottsföreningar som använder Nacka Sportcenter, samtal med skolor och daghem i området.

Metoder för att involvera barn i utvecklingsprocesser kan utvecklas i samarbete med skola och omsorg. Där finns pedagoger som är vana vid att hantera liknande situationer. Det kan handla om allt ifrån observationer av hur barn gör i vissa situationer till att arrangera praktiska arbeten. Se till att utveckla metoder för att engagera barn i utvecklingsfrågor. Andra kommuner har försökt och lyckats.

Kristin, Emma och Henrik protesterar

Några av barnen i Vikdalen protesterade på samrådsmötet mot att bygget av bron påverkar bland annat deras skolväg. Det framkom på mötet att ett obevakat övergångställe föreslås på deras skolväg.

I morse satt jag vid frukostbordet och tittade på regnet som öste ner. Då kommer en pappa springande efter sin cyklande son. Utan regnkläder och med svärd i backfickan, trotsade han regn och kyla för att lära sin son cykla. (Eller sonen som just då nödvändigtvis ville lära sig cykla.) Vikdalsvägen har nämligen en liten lutning som gör den perfekt för att lära sig cykla. Oavsett väder kan vi sitta och se cyklande barn som nere på vändplan kämpar med en vinglig sväng eller testar en tvärbromsning.

Vikdalen är barnvänlig. Här finns ett dagis, en större lekplats och en egen ”kaninbur” för fotbollsspel. Gatorna, trädgårdarna, berget och skogen ger ytterligare möjligheter till lek och bus. Barnen här måste utveckla sina motoriska färdigheter tidigt. Just nu är det barnrikt här. Hälften av hushållen är barnfamiljer. Jag tycker att de har gjort helt rätt som flyttat hit.

För mig går barnen före mycket annat i livet. Inte bara mina egna utan alla barn borde ha mycket större rättigheter än vad de kan räkna med att få. Jag tror på FN:s barnkonvention som ett sätt att tillämpa detta. Därför blir man ju ledsen när man läser vad Barnombudsmannen kommit fram till i en ny studie om kommunernas tillämpning av Barnkonventionen.

Var tredje kommun trotsar barnkonventionen

Jag kan inte säga att jag är förvånad. Varför göra kommunala processer ännu mera långdragna och komplicerade genom att lyssna på och involvera barn? Vanliga kommuninvånare är redan ganska besvärliga.

Jag tror på att barns värld är magisk. De vet saker som vi vuxna inte vet. Det har fått uppleva saker som vi inte fick vara med om när vi var barn. Vi glömmer lätt bort att de är de som ska ärva denna värld efter oss. Om vi inte tar hand om dem så kanske vi inte kan räkna med deras lojalitet i framtiden.

FN:s konvention om barnets rättigheter